En lyxigare aromatisk välsmakande tomatketchup gjord av solmogna, saftiga italienska tomater, råvaror av högsta kvalitet, en riktigt fullträff för riktiga ketchupälskare.
Denna klassiska ketchup har en sötaktig och lätt kryddig smak av tomater och fungerar som den perfekta smakförstärkaren eller som tillbehör till olika måltider. Den är perfekt för allt från såser till pasta, som en dip till kött och bröd eller som smakförstärkare i marinader och såser - din fantasi sätter gränserna.
"Ketchup är en kryddsås som förekommer i många varianter. Tomatketchup är vanlig i Europa och USA, men det finns även andra såsom valnötsketchup, svampketchup, anjovisketchup, ostronketchup och mango-ketchup. Kring år 2011 hade USA flest ketchupvarianter. Vid samma tid konsumerades mest ketchup i världen per person och år i Sverige (läst 2011)" (Wikipedia)
”Klassisk ketchup är ett dynamiskt rött hopkok. På en gång smaklig och söt, med precis rätt mängd syra, hälls den och sprutas på våra favoriträtter.
I USA rapporterar 97 procent av hushållen att de har en flaska vid bordet. Hur kom det sig att en enkel sås blev så älskad? Det visar sig att ketchups ursprung är allt annat än amerikanskt. Ketchup kommer från det kinesiska ordet Hokkien, kê-tsiap, namnet på en sås som härrör från jäst fisk. Man tror att handlare tog med fisksås från Vietnam till sydöstra Kina.
Britterna stötte troligen på ketchup i Sydostasien, återvände hem och försökte replikera den fermenterade mörka såsen. Detta hände förmodligen i slutet av 1600- och början av 1700-talet, vilket framgår av ett recept som publicerades 1732 för "Ketchup in Paste" av Richard Bradley, som refererade till "Bencoulin i Östindien" som sitt ursprung.
Men detta var verkligen inte ketchupen som vi skulle känna igen idag. De flesta brittiska recept krävde ingredienser som svamp, valnötter, ostron eller ansjovis i ett försök att återge de smakrika smakerna som man först mötte i Asien. Svampketchup var till och med en påstådd favorit hos Jane Austen. Dessa tidiga ketchups var mest tunna och mörka och tillsattes ofta i soppor, såser, kött och fisk. Vid denna tidpunkt saknade ketchup en viktig ingrediens.
Det första kända publicerade receptet på tomatketchupdök upp 1812, skrivet av forskare och trädgårdsodling, James Mease, som kallade tomater för "kärleksäpplen". Hans recept innehöll tomatmassa, kryddor och konjak men saknade ättika och socker.
Ketchups framgång berodde delvis på att den kunde förvaras i upp till ett år. Ändå visade det sig vara utmanande att bevara tomatketchup. Eftersom tomatodlingssäsongen var kort var ketchupmakarna tvungna att lösa problemet med att bevara tomatmassa året om. Vissa tillverkare hanterade och förvarade produkten så dåligt att den resulterande såsen innehöll föroreningar som bakterier, sporer, jäst och mögel - vilket ledde den franska kokboksförfattaren Pierre Blot att kalla kommersiell ketchup för "äcklig, dekomposterad och rutten" 1866.
Wiley samarbetade med en man från Pittsburgh vid namn Henry J. Heinz som hade börjat producera ketchup 1876. Heinz var också övertygad om att amerikanska konsumenter inte ville ha kemikalier i sin ketchup. Som svar på bensoat -kontroversen utvecklade Heinz ett recept som använde mogna röda tomater - som har mer av det naturliga konserveringsmedlet som kallas pektin än resterna som andra tillverkare använde - och dramatiskt ökade mängden ättika och för att minska risken för förstörelse. Heinz började producera konserveringsfri ketchup och dominerade snart marknaden. 1905 hade företaget sålt fem miljoner flaskor ketchup.” (National Geographic)
Passar utmärkt till grillat, kött, korv, marinader, pasta
Ingredienser: Tomat*(73%), rårörsocker*(14%), vinäger*, rödlök*, havssalt, senapsfrö*, vitlök*, svartpeppar*, kryddor* *Ekologiska råvaror
Näringsdeklaration 100g : Energi 334 kJ/80 kcal; Fett 0,2 g (mättat fett 0 g); Kolhydrater 19 g (sockerarter 18 g); Protein 1 g; Salt 1 g